- humlidumli - hästblogg!

Hejhej! Är påväg hem nu, har varit i stallet och så har jag vart ute och gått med baron och flisan, det gick bra och när jag gick med flisan fick jag sällskap av irma och dissa. ikväll ska jag sova hos cajsa och vi ska baka massa kakor och ha det trevligt! Det har varit en riktig slappdag idag på skolan, satt i soffan med melina elly dr pimp och olle väldigt länge och chillade bara, för vi blev klar med uppdrags saker = rast. Det är så himla kallt ute nu så jag förfryser ju! /tooova

Nu sitter jag och käkar popcorn!

Fick det här fina meddelandet på facebook idag! Man blir så glad av fina kommentarer ♥

Nu är jag och melina i stallet, vi städar och jag har smörjt mina läder saker jätte noga och ska snart sortera mina töcken eller gå till lägenheten och äta lunch! Tror jag går dit för melina ropade att hon skulle dit :)

Kommer inte kunna sätta mig vid datorn när jag kommer hem, jag är påväg från stAllet nu och när jag kommer hem så måste jag plugga inför ett prov imrn. Har iaf ridit både flisan och baron och båda gick hur bra som helst!:) så ingen uppdatering ikväll från min sida! / tova:)

Det är lätt att bestämma sig för en sak, men en annan att verkligen utföra det man bestämt. Jag ville verkligen hjälpa Ljublik att bli en riktig häst igen, så att han slapp bli smutskastad och få ett rykte han verkligen inte förtjänat (Nu låter et som att jag talar om en människa, men han är faktiskt min bästa vän…)                             För jag visste, att bakom allt det där dumma och ouppfostrade fanns det en mjuk kärna. Han visade den då och då, hur mysig och snäll han kunde vara. Det var det jag jobbade mot, att få fram det där jag älskade hos honom.

 

Jag vet inte riktigt varför han var så instängd i sig själv och, ja, ganska aggressiv och tjockskallig rent utsagt. Men jag har spekulerat i att han kanske inte kände sig trygg och han ansåg väl att anfall var bästa försvar helt enkelt. Jag vet inte riktigt hur han hade den innan han kom till mig, bara att han flyttat runt en hel del och blivit missförstådd allt för mycket. Men någonstans så klickade vi och jag ville och skulle hjälpa honom.

Ponnyn vi skulle köpa kom från en ridskola som skulle läggas ner, men det var massor med krångel och tjorv runt hela den härvan så från att vi bestämde oss för att vi ville ha den andra ponnyn till då vi faktiskt skulle få köpa den så dröjde det sisådär 4 månader eller liknande.

Visst var han fortfarande äckligt kaxig och ibland dum ute i skogen, men det började lösa sig och han blev mer och mer ridbar för varje dag som gick.

I takt med att vi lärde oss tillsammans övertalade jag min mamma att vi skulle köpa honom, och strunta i den andra ponnyn. Ljublik skötte sig faktiskt hyffsat när jag red och det skulle säkert bli bättre. Först var det blankt nej, men ju längre tiden gick desto mer velade hon och tillslut bestämde vi oss för, att vi skulle ha honom på foder till januari i alla fall, och se hur vi gjorde efter det. Ingen var lyckligare än jag!

 

 

Ljublik växte otroligt mycket den vintern, då vi tog hjälp av en jätteduktig kvinna i mitt stall. Hon hjälpte oss någonting enormt samt att jag skaffade mig rejält med jävlar anamma och skinn på näsan. Barriären mellan mig och Ljublik började krackelera och vi började nå fram till varandra och han började lita på mig. Vi blev kompisar och det var det som spelade någon roll. Så till slut, den 24 januari 2009, stod jag som den riktiga ägaren på Ljubliks papper. Jag köpte honom för mina egna pengar och det är också jag som står som ägare. Det är, garanterat, mitt livs bästa köp!

 

Vi jobbade och gnetade på, lärde oss av varandra varje dag och jag lärde mig att läsa av honom och kväva min rädsla varje gång jag skulle fatta galopp. Ljublik började trivas med sitt liv, jag började trivas att vara med honom. Vi var med på några småtävlingar då och då, någon blåbärshoppning och lite lokal hopptävlingar. Hela 2009 gick jag i som ett lyckorus över att ponnyn jag suktat efter i ett års tid äntligen var min, och han var äntligen ridbar.

Men i början av 2010 visste jag att jag ville mer. Jag hade inte ridit ordentligt på nästan två år och ville ta upp hela utbildningsbiten igen. Ville komma vidare, ville inte bara traska runt i samma spår, För han var inte duktig bara för att han inte slängde av mig längre. Så våren 2010 började vi träna mer för tränare än innan, vi funderade på om Ljublik skulle räcka till, rent kroppsligt sett, för att utbildas mer, och det var klart. potencialen fanns. Men, ännu ett alternativ uppenbarade sig. Skulle jag köpa en ny häst? Det var många människor runt omkring mig som sa att jag växt ur honom och blivit för lång och tung för att rida C-ponny mer. För i samma veva fick Ljublik problem med ryggen och det är klart att man börjar undra..

Det var ett svårt slag för min självkänsla. Åter en gång så slungades jag ner till marken igen och mitt självförtroende låg på marknivå. Planerna på att vidareutbilda Ljublik lades på is under hela 2010 eftersom jag inte hade motivtionen till att utbilda en ponny alla sa att jag var för stor för. Jag ville helt enkelt inte åka iväg och göra mig själv till åtlöje. Skulle jag sälja min bästa vän nu när vi äntligen började få ordning på oss? Men jag ville inte bli smutskastad eller gjord till ponny-plågare. Men framför allt ville jag aldrig lämna Ljublik. Aldrig.

 

/Josefine

Detta kommer att bli ett långt inlägg, så för er som inte vill läsa texten, ni kan ju bara kika på bilderna!

Allt började när jag var 13 år gammal, med att vi fick en stallplats i stallet 300 m från min dörr. Utan den stallplatsen skulle det garanterat aldrig blivit någon häst. Utan det stallet skulle jag garanterat inte ha ridit idag. Men egentligen så börjar hela den här.. ja låt oss kalla det resan, flera månader tidigare. På en hemsida vid namn hastnet.

Vi fick stallplatsen i augusti 2008, men redan i januari/februari samma år ställde vi oss på kö för att få tillgång till platsen så fort en blev ledig. Redan då började jag finkamma hästannonser, på både blocket och hastnet och diverse andra salu-sidor. Jag hittade en ponny jag verkligen fastnade för. Jag minns att jag hade annonsen som startsida när jag körde igång min webbläsare. Det var, tro det eller ej, Ljubliks annons. Jag har till och med bilden kvar!

Jag minns att jag mailade till ägaren, nervöst och skrämt; ”Lånas ponnyn ut på foder?” eftersom det inte var tal om att köpa en häst på en gång, undrade jag om man kunde få låna honom på foder. Jag fick ett svar från henne som jag inte vågade svara på.

 

Men, eftersom vi inte hade någon stallplats ännu var det bara att glömma den där ponnyn. Det fanns inte en chans i världen att han skulle finnas kvar när vi väl kunde ringa på annonser och kika på ponnyer. Men månaderna gick och annonsen låg kvar…

Men i juni försvann annonsen och jag minns att jag grät över en ponny som inte ens var min, och som nu aldrig skulle bli det heller. Jag slutade kolla på hästannonser efter det, eftersom jag bestämde mig för at det inte var någon mening att kolla på någon ponny som jag ändå aldrig skulle kunna köpa förrän plasten var min. Men den 18 augusti hände det. Platsen som aldrig skulle bli ledig blev ledig och vi skulle leta efter en passande nybörjarponny åt mig, en lite äldre läromästare.

Jag klickade mig snabbt in på hastnet och anar ni min lycka när jag ser att den lilla gula ponnyn ligger ute på annons igen?!

Det ända jag gör är att jag skriver ut annonsen och ger den till min mamma som ringer direkt. Det är en måndag. Jag ska komma och provrida följande dag, alltså på tisdagen och om allting fungerade bra då skulle jag rida igen på lördagen och ta hem honom på foder för att testa. Men av flera olika anledningar flyttas provridningen till tisdagen och det hela slutar med att vi följande dag kommer hem med en liten ponny i finkan. Alltså den 19 augusti.

Egentlige var det vansinne, det jag och min mamma höll på med. När vi skulle gå och hämta in honom från hagen såg jag hans lilla söta huvud sticka fram över elrepet. Efter den första sekunden, var jag helt såld. Ljublik ville inte komma in från hagen när vi skulle hämnat honom, Elina och jag. Han ville inte heller bli tränsad och jag fick bara skritta runt på en lägda två varv. Men jag var såld. Mamma var inte alls hästvan och jag var bara 13 år när jag provred Ljublik. Men jag sken som en sol och efter ridturen sa jag till min mamma att det fick bli den här hästen eller ingen alls.

 

 

Vi åkte hem med Ljublik och dagarna flöt på. Dom första två veckorna var helt underbara. Det var som att leva i en drömvärld. Tills han skulle besiktas. Egentligen hittade dom inget fel på honom, han var ren i alla gångarter vid böjproven, om dom väl fick böja klart.

That’s right. Han ville inte böja på benen. Han protesterade, stegrade sig och högg mot personalen. En häst med sådant temperament har ja aldrig skådat hela mitt liv. Han var osäker och ouppfostrad. Därför sa han ifrån. Ont hade han i alla fall inte, han hade fungerat helt prickfritt hela tiden.

 

 

Han stod som konvalescent i ca; 1 månad och när jag sedan började rida honom igen var han, helt ärligt, helt dum i huvudet.

 

 

Jag tror att jag ramlade av nästan varje gång jag var ute och red i skogen. Jag blev rädd för min egen ponny. Jag vet inte hur många gånger jag släpades efter Ljublik i skogen och skrubbade upp både ett och två knän, bara för att han inte skulle springa hem igen efter jag ramlat av.

Jag grät mig till sömns allt för många nätter, bara för att jag var rädd. Rädd för vad alla andra skulle tycka och tänka. Rädd för att jag skulle behöva lämna tillbaka Ljublik. Det var många människor som var emot mig, många som sa att det aldrig skulle gå vägen med den där ponnyn. Han var elak och det gick inte att hantera honom. Jag drog mig för att gå ner till stallet den hösten, ville inte rida helt enkelt eftersom det 9 gånger av 10 slutade med att jag fick smaka jord.

 

En dag när jag kom hem från stallet orkade jag helt enkelt inte låtsas längre. Jag hade trillat av i skogen igen även fast vi bara hade travat en liten, liten bit. Mina ridbyxor hade gått sönder och mamma var fly förbannad.Vi skulle åka och kolla på en annan ponny senare i veckan, eftersom den vi hade lånat var komplett livsfarlig. Då hade jag ändå inte berättat om alla gånger jag trillat av tidigare och tur var väl det.

Den andra ponnyn var det tänkt att vi skulle köpa, och Ljublik skulle åka hem i slutet av december. Men köpet av den andra ponnyn drog ut på tiden och ju längre tiden gick, desto mer bestämd blev jag. Jag skulle klara av honom och jag skulle göra honom till en ridbar ponny. Kosta vad det kosta ville.

 

 

Red barbacka ett dressyr pass på baron i paddocken idag och majgaaaaad vad fin han var! :D

Tränade mycket galopp arbete, galloperade på en åtta, i mitten innan jag skulle byta varv gjorde jag halt från galopp, sen still nån sekund sen galopp från halt! I början var han lite trippig och travade några steg i halterna, men efter en stund vart han verligen helt underbar! Han höll riktigt samlad galopp i volterna - precis som jag ville ha den - och jag behövde bara korrigera honom med mina ben och hålla minimalt stöd i tyglarna! Ett lätt tryck och lätta och han flyttade undan sig. På en gång jag lutade mig lite bakåt och satte mig ner så stannade han på en gång och var kvar på tygeln :D:D

Tränade lite flyttningar också, både i trav och galopp båda varven och shit vad han var fin! Har nog aldrig ridit honom och han varit sådär härlig förut, allt var verkligen waow! Travade av honom ordentligt i låg avslappnad form och han fick äpplen i stallet till sin stora lycka :')

Så himla kul så jag bara bubblar över inombords :D 

Imorgon kommer det också en tjej som ska provrida baron, eftersom att han och emma inte riktigt funkade! 

Nu pratar jag och melina med Johan i telefon :) det är ju lite skoj de å ;) vi ska åka till alnö ikväll, och sen inatt ska vi göra inbrott;)baaaad girls, nä men jag är inte så bra på det här så hejdooooo /elly

Hejsan!

Nu ska jag snart dra till bussen, ska prova en senare buss idag och hoppas vi hinner med den andra skolbussen  (a) 
Annars får vi ta en annan buss och bli ganska sena, men det är inte så jobbigt ju :)

Ska hoppträna ikväll också, skojjsigt mycket :) Vart ett ganska kort och konstig inlägg det här, hehe!



/tova :)

Hejsan!

Nu ska jag snart dra till bussen, ska prova en senare buss idag och hoppas vi hinner med den andra skolbussen  (a) 
Annars får vi ta en annan buss och bli ganska sena, men det är inte så jobbigt ju :)

Ska hoppträna ikväll också, skojjsigt mycket :) Vart ett ganska kort och konstig inlägg det här, hehe!



/tova :)

Hopptränade ju idag också! 

Det gick väl över förväntan, Baron var pigg och ville är mest av allt springa efter Flayan. Det är ganska så jobbigt egentligen att rida för olika tränare, om man först hittar ett sett som funkar bra, sen säger den andra tränaren att man ska göra på helt tvärtom vis.

Lag tävlingen i söndags var min bästa runda någonsin, då red jag med ganska korta tyglar för att ha stöd, och samtidigt kunna hålla om med benen (Baron är ganska osäker och kryper gärna nära hindret och tar ett extra språng) och då kom han bara nära 1 eller två språng av 8 hinder. Idag på träningen sa Gunilla att jag skulle sitta med glappande tyglar istället. Ganska förvirrande bara. Det funkade väl ganska ok, men det kändes inte riktigt som att jag hade den kontrollen jag vill ha över att bestämma tempo osv, då han kan göra mer som han vill när jag sitter med långa tyglar. 

Cajsa följde med och knäppte kort, dock är många filer i formatet NEF och jag kan inte se dom alls på min dator, så jag har laddat ner ett program som ska kunna omvandla filer men det funkar inte för filerna bara försvinner. Men jag hann print screena vissa bilder, hamnar dock en stor stämpel mitt ibilden där det står att den laddar typ.. Sen är den borta..