- humlidumli - hästblogg!

Jag såg Baron första gången på en dressyr tävling jag var på med min förra ponny. Jag var besviken efter ett dåligt resultat och satt mest och glodde vid transporterna. Då såg jag honom. Jag kände igen hans ägare från tidigare tävlingar men jag hade aldrig tidigare sett honom förut. Jag stod ganska länge och tittade på honom. Han kändes så maffig och jag tänkte "när jag säljer zauron, då vill jag ha en ponny som honom.."

Sommaren gick, jag tävlade klart min sista sommar med Zauron. Jag började kolla runt lite på hästannonser, trots att det smärtade i mitt hjärta. Jag tittade på två c-ponnyer, båda halvsystrar med Zauron. En varmblodskorsning som hette Stella och en welsh arab som heter Ambra. Jag tittade bara på stella en gång, eftersom hon var oinriden. Ambra bodde i sollefteå och vi åkte och tittade påhenne  två gånger, hon var otroligt vacker men inte den ponnyn jag sökte då. Hon var seg en gång och springig den andra gången.


Jag beslöt mig då för att jag skulle sluta leta efter ponnysar ett tag och tävla zauron kommande sommar också.. Men av en händelse gick jag in på hästnet igen och då såg jag honom igen. Han bodde ju i Sundsvall. Jag kändeigen hans ägare och förstod att det var han.. Ponnyn jag ville ha. Så jag sprang nerför trappan och mamma ringde på en gång. Hon ordnade i ordning en provridning och vi åkte och provred någon dag senare. Jag kände på en gång att han var rätt. (Tyvärr så filmade mina föräldrar bara på min syster som också provred då hon var mycket tuffare än jag var då och knäppte två helt kassa bilder på mig vilket jag är riktigt förbannad lver!)

den 15 september 2009, endast två dagar efter provridningen så flyttade han hem och blev min. Redan andra dagen jag red honom hemma så reste han sig. Högt som tusan både på stallgången och i paddocken. Han kunde inte vara själv utan andra hästar..

Jag kämpade på och red endast i sällskap med andra. På hela sex månader red jag själv två gånger..

Zauron flyttade till ett foderhem i ett år, som vi fick tips av från barons tidigare ägare. Dom som hade zauron berättade att han hade väldigt "lätta fötter"..

Jag antar att jag kunde ha gett upp. Men det fanns inte en enda tanke på det i mitt huvud. Detskulle ju vara jag och Baron.

några dagar efter att  Zauron kom hem igen red jag ut på zarre själv. Det var så skönt att slippa en oro över att man skulle slängas upp i luften. Jag bestämde mig för att prova på Baron med. Det kändes så rätt från första början. Jag styrde bara rakt upp i skogen från stallet. JAg gick till ängarna. kunde galoppera och vända och gud vad jag grät. Glädjetårarna bara sprutade.

Sen dess har det bara gått framåt hur mycket som helst. Vi har haft våra duster och många tårar har jag gråtit..






Ge ALDRIG upp om det kändes rätt ifrån början <3

/tova