- humlidumli - hästblogg!

När jag gick i 1:an så fick jag min första ponny.

Okunniga var vi, min familj och jag - som inte alls hade gått i ridskola länge, på sin höjd några månader. En b-pinny var han, drygt 1 och ett halvt år och vi köpte honom pga att hjälpa min ena storasyster då hon skiljde sig från sin ex man och hade börjat bedriva ett stuteri.  Moflos Zauron hette han, och var riktigt riktigt snäll, vi hade suttit på honom nån gång jag och siri, för på den tiden vägde vi ju inte mycket alls. Så vi fick alltså börja om från början, utan att kunna något. 

Vi flyttade till ett stall(där vi står nu ♥) med mycket kunniga människor, vi fick hjälp av en tjej som hette gabbi. Hon gav oss lite ridlektioner då Zauron blivit inriden lite mer. På den tiden var bocksprång ett stort problem, riktigt hemska var dom dessutom - under en period vågade jag inte ens leda honom. Vi hade ganska stora problem men tog hjälp av matilda som red honom under en av hans första hemska perioder. Jag minns den tiden ganska svagt dock, jag var fortfarande så liten. 

Jag kommer ihåg att jag önskade så himla mycket att Zarre skulle bli klar ordentligt, att jag skulle kunna rida ut själv med honom, kunna hoppa galoppera ute i skogen och rida dressyr. 

Min första dressyrlektion för min tränare var på honom, när våren kom och snön på ridhustaket föll. Han var fortfarande ganska orutinerad och jag kan säga detsamma om mig.  Dessutom hade jag en negativ inställning till att ens prova att rida för henne, jag tyckte en lärare på min ridskola dög alldeles utmärkt! 

Ridlektionen slutade i katastrof, jag vart livrädd när snön rasade och zarre stel som en pinne. Tog inte lång tid tills jag började gråta då inte. Till slut lämnade jag min ponny i ridhuset till mamma och sprang iväg och gömde mig. Jag gick tillbaka och bad om ursäkt för att jag betedde mig barnsligt och sedan red jag hem. 

Några år senare skulle vi börja hoppträna och jag var så nervös. Nervösare en vad jag någonsin varit  inför någon tävling jag tävlat. Jag kommer inte ihåg den lektionen så bra men jag minns såväl när jag stog utanför för att gå in. Den sommaren i min hoppgrupp hade jag så kul. i böejan tog det emot, zarre var väääldigt busig. Jag såklart rädd. Men många gånger var helt underbara, och många helt hemska. Men jag utvecklades mycket under det året. 

Började tävla samtidigt också, ordentligt. Var ute på nästan alla tävlingar i min trakt med mina då bästa kompisar som jag inte har sån stark kontakt med nu. ;/ . Vi hade grymt kul och vi var med varandra helta tiden. På tävlingarna peppade vi varandra och ja. Allt var perfekt. 

Jag började känna att jag växte ur Zauron när jag var 12. Något jag oroade mig för hela tiden. Så jag bestämde mig för att börja kolla på c ponnyer. Jag åkte och kollade på ännu en unghäst, otroligt söt var hon men inget för mig. Sen åkte jag till sollefteå och tittade på en av Zarres halvsystrar. En vacker welsh arab som lyckats otroligt bra som utställnings häst. Jag tyckte om henne väldigt mycket på ett sätt. Men hon var lite fö lik Zauron på ett annat och det var något jag inte ville ha. Provred henne två gånger men ingen av dom var särskilt lyckade för mig. Jag kommer bara ihåg att jag älskade hennes långa svarta man som gick nedanför bogen. Nu bor Ambra i Kungsbacka, Stall hjälmared och jag har sett bilder på henne och är vädigt glad att hon har det bra!
.
Mamma tittade på en c-ponny som hette Animo M Från umeå. Vi tänkte åka och titta på honom men då beslutade jag mig för att istället tävla Zauron kommande sommar också, mitt sista bponny år-

han var en jäkel på att hoppa!



Ambra :)




Jag och Zauron LB




Zarre när han kommit tillbaka till mig efter ett år på foder.

Zarre och Ronja


Zauron var min första ponny, och vi har lärt varandra så mycket. Man måste inte kunna allt för att lyckas. Allt går bara man vill. Jag kommer alltid att älska honom, världens bästa ponny ♥



/Tova :)